1 år!

Ja nu är det ca 1 år sedan mitt liv började förändras. Först till det sämre, för att sedan bli riktigt jävla dåligt. Har nog aldrig nånsin mått så dåligt i hela mitt liv. Men så har jag aldrig heller varit deprimerad heller.

Förstår inte hur jag jag ska kunna tacka alla som fanns där och stöttade mig när jag var längst nere på botten av det svarta hålet. Anette, syster, Tanja, Carina och framför allt Conny! Mitt allt! Du tog mitt parti och ställde dig framför mig för att ta emot skiten när jag inte orkade! Du stod på min sida när jag behövde det som bäst, fast jag förstod att det kanske inte var så lätt för dig att välja sida! Älskar dig...ja det finns inte ord för hur mycket!

Idag mår jag bättre än jag nånsin gjort, är starkare än jag nånsin varit. Kommer aldrig låta någon annan få mig att må så dåligt igen. Det betyder samtidigt att jag inte kommer släppa nån nära i första taget.

Kan komma på mig själv med att sakna ibland, men jag vet att jag inte borde. Så jag ska låta bli!