Är världens lyckligaste som träffat G. Han är underbara på alla sätt och vis. Snäll och omtänksam. Hjälpsam och förstående. Världens bästa pojkvän. Kunde inte ha det bättre.
Igår var det 3 månader sedan vi träffades första gången och jag föll direkt. Inte riktigt vad jag planerade eftersom jag ganska nyligen hade flyttat ifrån barnens pappa. Men man bestämmer ju inte när man ska bli kär eller i vem. Det bara händer. Och det är jag så glad för! Har inte känt mig så uppskattad innan.
Älskar dig så otroligt mycket, du betyder så mycket för mig.
Det enda grå molnet på himlen är väl egentligen bara att min mamma inte är med. Önskar att hon hade fått träffa G. Tror hon hade gillat honom. Hade verkligen velat att hon fått träffa min kärlek.
Och jag får dåligt samvete för att jag är så glad och lycklig. För det är jag verkligen. Gladare och lyckligare än på många år. Men får jag det?
Vet att min mamma så klart inte vill att jag går runt och är ledsen hela tiden. Klart hon vill att jag ska vara glad. Men samvetet säger annat. Att jag inte borde vara så här lycklig.
Livet är inte rättvist. Hade det varit det hade min mamma varit här. Men jag tror hon sitter på sitt moln och tittar ner på oss och ser hur lycklig du gör mig älskling. Och då är hon nöjd.
Saknar dig hela tiden mamma och det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar