Idag har vi träffat prästen och pratat om begravningen. Känns skrämmande nära nu. Bara 2 dagar kvar.
Är så väldigt tomt, så in i helvetes tomt. Kan fortfarande inte fatta att det är sant...att det hänt.
Och såhär kommer det vara resten av livet. Det kommer alltid fattas en bit av mig.
Förstår inte hur jag någonsin ska kunna bli riktigt glad igen. Just nu känns allt så förtvivlat hopplös.
Säger som Martin Stenmarck: Fan vad ska jag ta mig till...
Kan inte med några som helst ord förklara hur det känns.
Tomt!
Fina lilla mamma. Saknar dig så otroligt mycket,
hoppas du vet det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar