Livet

Livet går vidare sägs det. Ibland undrar jag. Känns som allt omkring går vidare men inte jag. Jag står still men allt annat rullar på.
Förra veckan var riktigt jobbig. Sov asdåligt hela veckan å var pisstrött på jobbet. Vaknade flera gånger varje natt. Vet inte om det var så jobbigt för att jag sov så dåligt eller om jag sov dåligt för att det var så jobbigt?!

Men i lördags var vi i Ullared för att träffa Liten. Världens bästa lilla vän! Skönt att träffas å kramas lite. Var ju evigheter sen sist.

I söndags var det minnesstund i kyrkan. Väldigt fint och mycket folk. Graven är fin, nu väntar vi bara på stenen ska komma. Borde komma när som nu.

Helgen var mycket bättre än veckan och denna veckan har i alla fall börjat bättre. Sover bättre och känner mig piggare.

En jobbig helg!

Har varit en riktigt jobbig helg. Har varit ledsen mest hela tiden.
Känns så konstigt och overkligt. Jag kommer aldrig mer få krama min mamma, aldrig mer ringa å prata strunt. Känns så konstigt att hon är borta. Hur kan min mamma vara borta? Hon som alltid fanns där.

En sån enkel sak som att få hjälp med att sy gardiner fick mig att bryta ihop innan idag. Insåg att jag får själv sy mina nya julgardiner.

När vi träffade mammas läkare strax efter mamma gått bort så sa hon att det brukar bli värre efter ett tag, sorgen alltså. Undrade om människan var knäpp, för hur kunde det bli värre än var det var då?! Men hon hade rätt. Det blev värre! Just nu känns allt hopplöst! Kommer aldrig kunna bli riktigt glad igen. Aldrig bli hel igen.

Saknar dig mamma.

Never be the same!

Igår var det 1 månad sen mammas begravning. Och jag kan fortfarande inte fatta att hon är borta. Känns så tomt, ensamt och konstigt. Får panik när jag tänker på det. Livet kommer aldrig bli detsamma, jag kommer aldrig må riktigt bra igen och jag kommer aldrig nånsin kunna bli riktigt glad.

Tack underbara Liten för att du finns...

Tomt!

Kan fortfarande inte fatta att mamma är borta. Helt ofattbart. Känns så tomt och konstigt!

Vill passa på att tacka alla som finns här för oss. Det är nu man upptäcker vilka som är och har varit ens riktiga vänner genom livet. Nu vet man vilka som finns där och som ställer upp! Tack!

Saknad

Då var begravningen avklarad. Var väldigt fint, mycket blommor trots att många skänkt till cancerfonden oxå.

Var väldigt jobbigt så klart, men det var som sagt fint och jag kände mig tillfreds med hur vi ordnat allt. Var väldigt svårt innan, tyckte att inget var bra nog men det blev fint.

Blir inte så mycket bloggande just nu, men det får bli som det blir.

Imorgon är det en månad sen och vi ska köpa lite blommor å sätta och tända lite ljus imorgonkväll.

Är så jobbigt, känner mig så ensam. Ingen att ringa å prata om ingenting med. Alla är så upptagna, men mamma hade alltid tid...

2 dagar kvar

Idag har vi träffat prästen och pratat om begravningen. Känns skrämmande nära nu. Bara 2 dagar kvar.

Är så väldigt tomt, så in i helvetes tomt. Kan fortfarande inte fatta att det är sant...att det hänt.

Och såhär kommer det vara resten av livet. Det kommer alltid fattas en bit av mig.

Förstår inte hur jag någonsin ska kunna bli riktigt glad igen. Just nu känns allt så förtvivlat hopplös.

Säger som Martin Stenmarck: Fan vad ska jag ta mig till...

Kan inte med några som helst ord förklara hur det känns.

Tomt!

Fina lilla mamma. Saknar dig så otroligt mycket,

hoppas du vet det!

Dåligt

Är dåligt med bloggande nu. Kommer väl igen så småningom.
Mår inge vidare just nu. Undrar om jag nånsin kommer må bra igen.

Saknar dig mamma....