6 månader

Kan inte förstå att det redan gått 6 månader. Känns som igår, men samtidigt som en evighet.
Saknaden är fruktansvärd. Vissa dagar orkar man knappt gå upp ur sängen, men man gör det i alla fall!
Livet går vidare, men långsammare och så mycket svårare. Ibland vill jag ringa mamma och är nästan på väg.
Hade nån sagt till mig för 1 år sedan att om 6 månader kommer din mamma inte finns kvar här längre hade jag nog skrattat åt dom, för det fanns inte på världskartan. Det har alltid varit min mardröm. Att min underbara fina mamma inte skulle finnas här.

Är så otroligt glad att jag på sjukhuset innan hon försvann bort för oss hann berätta för min mamma att jag älskar henne, och att hon då fortfarande var så pass vaken att hon kunde säga att hon älskar mig oxå. Känns bra att tänka på och är ett fint sista minne.

Bilden är från sommaren 99. Vart den är tagen är inte så svårt att lista ut...